Slår ihop ettan och tvåan eftersom att jag börjar på andra dagen.

1.Presentation utav mig själv

Hur ska man egentligen börja? Jag är en tjej på arton år och går barn & fritidsprogamet på hjalmar lundbohmsskolan i kalla Kiruna. Jag är enligt min egen förklaring två personer, Hanna och Benke. Hanna är min mer lugna och seriösa sida, medan Benke är min skogstokiga och mer galet vågade sida. För det mesta är jag en blandning utav de båda, jag kan skrika och skämma ut mig för hela skolan om jag så skulle känna för det. Men, självklart kan jag samtidigt välja att istället ta det lugnt och ta lite mer djupare konversationer med kompisar istället.

Jag älskar att vara kreativ, med penslar, pennor, sång eller papper, det spelar ingen roll. En dag kan jag få för mig att skriva världens längsta novell, och dagen efter sitter jag kanske och kladdar ned nya idéer till tatueringar. Beror helt enkelt på vad jag känner för.

För att sammanfatta det hela, jag är en jävligt komplicerad människa med flera personligheter och intressen, haha.

2. Min första kärlek.

Ja vad man ska skriva? Vi gick på samma skola igenom hela grundskolan. Men det var först när jag gick i nian vi började prata med varandra, före det hade man väl bara sett varandra i korridorerna. Vi snackade nog via msn i minst ett halvår innan vi träffades, sen sa det "klick" och man var upp över öronen förälskad. Vi är egentligen rätt lika, åtminstone när det kommer till humör och envishet. Men allt har ett slut, eller hur? Bara det att vi var så envisa att vi hade två stycken, haha. Vi hade ett långt slut på fyra månader mellan nyår och april. Sen sa det "poff" igen. Det gick ännu ett halvår sen gick någonting snett, och det visade sig att det inte var menat. Självklart minns jag de fina stunderna man fick, och inte ångrar jag det heller. Vi är fortfarande vänner, och snackar  lite till och från. Numera tror jag nästan att det snarare var meningen att vi skulle ha varit vänner, men är man ung och dum så :P

Imorgon dyker nästa ämne upp ^^

Hittade denna på en blogg, kan det ha varit cillas? Tänkte jag också skulle köra igång med den. Förvarnar också på att jag ibland kan missa dem på vissa dagar, men då blir det antingen en dubbel uppdatering eller ingen. Ni överlever helt enkelt!

Skriver strax ut den första och andra.

• Dag 1 – Presentera mig själv.
• Dag 2 – Min första kärlek.
• Dag 3 – Mina föräldrar.
• Dag 4 – Det här åt jag idag.
• Dag 5 – Vad är kärlek.
• Dag 6 – Min dag.
• Dag 7 – Min bästa vän.
• Dag 8 – Ett ögonblick.
• Dag 9 – Min tro.
• Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
• Dag 11 – Mina syskon.
• Dag 12 – I min handväska.
• Dag 13 – Den här veckan.
• Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
• Dag 15 – Mina drömmar.
• Dag 16 – Min första kyss.
• Dag 17 – Mitt favoritminne.
• Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
• Dag 19 – Detta ångrar jag.
• Dag 20 – Den här månaden.
• Dag 21 – Min favoritlåt
• Dag 22 – Det här upprör mig.
• Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
• Dag 24 – Årets bästa julklapp
• Dag 25 – En första. 
• Dag 26 – Mina rädslor.
• Dag 27 – Min favoritplats. 
• Dag 28 – Det här saknar jag.
• Dag 29 – Mina ambitioner.
• Dag 30 – Ett sista ögonblick.

A wise girl kissies, but doesn't love

Listens but doesn't believe, and leaves before she is left

- Marilyn Monroe

Sitter här och har ingenting ordentligt att skriva. Jobbar på bokrecentionen till engelskan. Går rätt fint, har skrivit... en mening hittils. Men det är för att jag har varit såå upptagen med att... nöta angel och köpa snus?

Nä, men det ska nog gå, måste bara få fingrarna ur så går det finemang.

Btw, är det bara jag som ibland kan stanna upp mitt i engelskaskrivandet och fundera på om ordet jag skriver verkligen finns på riktigt? Det händer tyvärr rätt ofta, haha. Skyller på alla förkortningar och shit man ser dagligen. De förstör hjärnan!

Medans skrivandet, eller viljan att skriva börjar krypa fram så nöter jag lite "ny" musik. Bandet är väl inte direkt nytt, men det är första gången jag lyssnar på dem. Hittade dem på slump när jag sökte efter ett annat band i spotify.

Bandet heter i alla fall Eyes set to kill, och enligt mig så är de för tillfället awesome.

Har dessutom tysklands sexigaste mjukisbyxor på mig också. Slå det ni!

Piko Piko :3

Föreställ dig att du försover dig. Du struntar i att fixa dig och bestämmer dig bara för att snabbt hinka i dig en kopp kaffe och sen springa till bussen. På väg till bussen så bestämmer du dig även för att passa på och fylla på busskortet när du ändå har pengar till det. Du ställer dig vid busshållsplatsen, trött och sliten efter att ha sprungit hela vägen dit och längtar efter att få sätta dig ned på den bekväma handikappplatsen (Även om du vet att du egentligen inte borde sitta där). Efter att ha stått och trampat i kylan under fem extremt långa minuter svänger äntligen den alltid försenade bussen mot din hållplats. Du drar en suck av lättnad över att inte ha läst busstabellen fel och inväntar bussen samtidigt som du gräver fram de där hundra kronorna du behöver för att fylla på busskortet med tio resor.

Men!

När bussens dörrar äntligen öppnas och du tittar upp mott chaffören ser du att det inte är den vanliga sura gamla gubben som kör. Istället är det en ung och dessutom snygg man som kör. Du svär mentalt över att ha försovit dig och över hur du ser ut. Gårdagens smink skriker sliten och mjukisbyxorna skrattar nu åt ditt lata jag.

Då bestämmer du dig snabbt för att strunta i att fylla på busskortet för att slippa stå med ditt slitna jag för länge framför chaffören och ger honom istället bara en hundring för att betala den tio kronor dyra bussresan (trots att du vet att du har tio kronor liggandes någonstans i väskan.)

Han tar emot pengarna och tar betalt och du greppar fort växeln och ger dig iväg för att kunna sjunka ned i det sköna handikappsätet.

När du väl satt dig ned räknar du snabbt pengarna du fått tillbaka och märker att chaffören har tagit betalt för en vuxenresa. Du suckar och säger hejdå till den där kaffen i fiket du sett fram emot senare på dagen och sätter igång din ipod för att lyssna på musik.

Bussen fortsätter att rulla och stannar snart vid nästa hållplats.

Då!

Ser du självklart hur en pensionär stiger på bussen.  Det andra handikappsätet är upptaget och du känner på dig att sätet bredvid dig inte kommer vara ledigt mycket länge till med tanke på dennes kryckor. Musiken som nyss var lugn i dina hörlurar trappas nu upp och  börjar i din fantasi likna någonting från en skräckfilm då mördaren är på väg att finna den stackars lilla flickan som gömmer sig. Du funderar på att snabbt byta till sätet bakom dig, men hinner inte. För under tiden du funderat har den lömska pensionären dragit sig fram till sätet bredvid dig och satt sig ned. Du suckar och sparkar dig själv mentalt i huvudet för att ännu en gång ha riskerat en hel resa för ett skönt säte.

Och där sitter du nu. Sliten, trött och berövad på både kaffepengar och det sköna sätet.

Det här är varför man aldrig kan unna sig en dag med både försovning och lathet.

För då slutar det med att man sitter pinsamt inträngd i ett hörn bredvid en grinig pensionär för att du tagit dennes säte på bussen.

Är jag inte bäst på att skriva utsvävade scenarion om vardagliga saker?

Sitter och försöker klura ut vad man ska köpa sin far i julklapp, vad gillar 50+arna egentligen?

Ficklampor och livsfarliga grejer som sågar och skruvdragare vet jag att han gillar.

Men vi vill ju inte upprepa dumheter som skruvar som sitter fast i ben och nära på avsågade fingrar igen....Eller hur?

Undrar verkligen vem jag fått min klumpighet ifrån?

Morsans julklappar är då köpta/beställda nu.Förhoppningsvis är det inte allt för dåliga, jag har åtminstone spenderat mina egna dyrbara pengar på dig nu lilla mamma!

De hänger faktiskt ihop, tro det eller ej när du öppnar dem.

Men de är till för de extremt sega söndagarna ^__^

Dagens skola/skolarbeten har varit hemskt produktiva också. 20 minuters randomarbete på projektet och en halvtimmas redovisning/förhör på superuppgiften.

Imorgon är det i alla fall dags för ännu ett prov.Denna gång i Religion, men det går nog fint...

Måste bara komma igång med pluggandet, snaaaaaart.

Malin är då ledsen för att jag antagligen en vacker dag försvinner (enligt min mors planering) till Västerås för att plugga vidare. Hur går det med Facebookgruppen älskling?

Nu ska jag väl fotsätta sjunga (eller som mamma kallar det, "yla") i min ensamhet och önska att man hade mer pengar så man kunde beställa poetiska böcker som Dante Alighieris - The Divine Comedy.

Hej vinter, kan du åka hem nu?

Jag vill åka bort från den här satans staden.

Byta läge ett tag. Är bara så sjukt trött på allt som har med Kiruna att göra.

Sitter och funderar på hur musik kan ha så stor makt över ens liv och dess sinnesstämning. Kommer inte fram till någonting vettigt egentligen men.

Musiken kan ta en tillbaka i tiden. Till ett glatt eller ett sorgset minne. Lyssnar du på samma låt som du gjorde under en viss period i ditt liv, ja då kommer de gamla känslorna tillbaka. Du minns åtminstone hur det kändes under just det tillfället låten spelades.

Vissa låtar kan man inte ens få sig själv att lyssna på. Det är vad jag kallar "förbjudna" låtar, låtar som speglar en speciell tid eller person. Låtar och tidpunkter man helst vill glömma.

Jag har totalt en, men den är begrav och bortgömd i någon mapp på datorn.

Men musik speglar inte bara dåliga tider. Det finns ju glada och roliga minnen som är kopplade till vissa låtar. Alla har väl upplevt det någon gång. Hur du slår på en mixad spelningslista och helt plötsligt får höra en riktigt gammal låt som man glömt bort. Och då kommer skrattet, för man minns de bra minnenna låten påminner om.

Här har jag flera låtar, ta bara låten  "summer of 69". Jag minns hur jag och Lisa var halvdöda och förkylda, men ändå pallrade vi oss upp i kyrkan och ylade fram den till hela skolans avslutning. Den påminner också mig om min 17nde födelsedag, hur vi alla satt och skreksjöng den, fulla som ägg var vi också.

Helt enkelt, musiken har makt över oss. Den kan sänka oss och den kan hjälpa oss. Är du arg, lyssna inte på eggande musik, lyssna på någonting lugnande och så vidare. Vet att jag själv gör det misstaget rätt ofta. Jag sätter mig vid datorn förbannad och slår igång något band som t.ex Heaven shall burn, vilket resulterar i att jag blir mer arg och tar ut det på någon som egentligen inte förtjänar det.

Själv sitter jag och lyssnar i mappen "När allt annat säger nej"

Vilket betyder att jag nöter låtar som antingen får mig att minnas en massa gammalt skit/ bli lugn. Är bara på det humöret idag, tror det är Maggans uppgift som gör mig deppad. Eller snarare självmordsbenägen, haha. Inte riktigt kanske, men nästan.

Nu ska jag lyssna vidare på Owl city - vanilla twilight osv