Föreställ dig att du försover dig. Du struntar i att fixa dig och bestämmer dig bara för att snabbt hinka i dig en kopp kaffe och sen springa till bussen. På väg till bussen så bestämmer du dig även för att passa på och fylla på busskortet när du ändå har pengar till det. Du ställer dig vid busshållsplatsen, trött och sliten efter att ha sprungit hela vägen dit och längtar efter att få sätta dig ned på den bekväma handikappplatsen (Även om du vet att du egentligen inte borde sitta där). Efter att ha stått och trampat i kylan under fem extremt långa minuter svänger äntligen den alltid försenade bussen mot din hållplats. Du drar en suck av lättnad över att inte ha läst busstabellen fel och inväntar bussen samtidigt som du gräver fram de där hundra kronorna du behöver för att fylla på busskortet med tio resor.

Men!

När bussens dörrar äntligen öppnas och du tittar upp mott chaffören ser du att det inte är den vanliga sura gamla gubben som kör. Istället är det en ung och dessutom snygg man som kör. Du svär mentalt över att ha försovit dig och över hur du ser ut. Gårdagens smink skriker sliten och mjukisbyxorna skrattar nu åt ditt lata jag.

Då bestämmer du dig snabbt för att strunta i att fylla på busskortet för att slippa stå med ditt slitna jag för länge framför chaffören och ger honom istället bara en hundring för att betala den tio kronor dyra bussresan (trots att du vet att du har tio kronor liggandes någonstans i väskan.)

Han tar emot pengarna och tar betalt och du greppar fort växeln och ger dig iväg för att kunna sjunka ned i det sköna handikappsätet.

När du väl satt dig ned räknar du snabbt pengarna du fått tillbaka och märker att chaffören har tagit betalt för en vuxenresa. Du suckar och säger hejdå till den där kaffen i fiket du sett fram emot senare på dagen och sätter igång din ipod för att lyssna på musik.

Bussen fortsätter att rulla och stannar snart vid nästa hållplats.

Då!

Ser du självklart hur en pensionär stiger på bussen.  Det andra handikappsätet är upptaget och du känner på dig att sätet bredvid dig inte kommer vara ledigt mycket länge till med tanke på dennes kryckor. Musiken som nyss var lugn i dina hörlurar trappas nu upp och  börjar i din fantasi likna någonting från en skräckfilm då mördaren är på väg att finna den stackars lilla flickan som gömmer sig. Du funderar på att snabbt byta till sätet bakom dig, men hinner inte. För under tiden du funderat har den lömska pensionären dragit sig fram till sätet bredvid dig och satt sig ned. Du suckar och sparkar dig själv mentalt i huvudet för att ännu en gång ha riskerat en hel resa för ett skönt säte.

Och där sitter du nu. Sliten, trött och berövad på både kaffepengar och det sköna sätet.

Det här är varför man aldrig kan unna sig en dag med både försovning och lathet.

För då slutar det med att man sitter pinsamt inträngd i ett hörn bredvid en grinig pensionär för att du tagit dennes säte på bussen.

Är jag inte bäst på att skriva utsvävade scenarion om vardagliga saker?

Sitter och försöker klura ut vad man ska köpa sin far i julklapp, vad gillar 50+arna egentligen?

Ficklampor och livsfarliga grejer som sågar och skruvdragare vet jag att han gillar.

Men vi vill ju inte upprepa dumheter som skruvar som sitter fast i ben och nära på avsågade fingrar igen....Eller hur?

Undrar verkligen vem jag fått min klumpighet ifrån?

Morsans julklappar är då köpta/beställda nu.Förhoppningsvis är det inte allt för dåliga, jag har åtminstone spenderat mina egna dyrbara pengar på dig nu lilla mamma!

De hänger faktiskt ihop, tro det eller ej när du öppnar dem.

Men de är till för de extremt sega söndagarna ^__^

Dagens skola/skolarbeten har varit hemskt produktiva också. 20 minuters randomarbete på projektet och en halvtimmas redovisning/förhör på superuppgiften.

Imorgon är det i alla fall dags för ännu ett prov.Denna gång i Religion, men det går nog fint...

Måste bara komma igång med pluggandet, snaaaaaart.

Malin är då ledsen för att jag antagligen en vacker dag försvinner (enligt min mors planering) till Västerås för att plugga vidare. Hur går det med Facebookgruppen älskling?

Nu ska jag väl fotsätta sjunga (eller som mamma kallar det, "yla") i min ensamhet och önska att man hade mer pengar så man kunde beställa poetiska böcker som Dante Alighieris - The Divine Comedy.

Hej vinter, kan du åka hem nu?

Jag vill åka bort från den här satans staden.

Byta läge ett tag. Är bara så sjukt trött på allt som har med Kiruna att göra.

Sitter och funderar på hur musik kan ha så stor makt över ens liv och dess sinnesstämning. Kommer inte fram till någonting vettigt egentligen men.

Musiken kan ta en tillbaka i tiden. Till ett glatt eller ett sorgset minne. Lyssnar du på samma låt som du gjorde under en viss period i ditt liv, ja då kommer de gamla känslorna tillbaka. Du minns åtminstone hur det kändes under just det tillfället låten spelades.

Vissa låtar kan man inte ens få sig själv att lyssna på. Det är vad jag kallar "förbjudna" låtar, låtar som speglar en speciell tid eller person. Låtar och tidpunkter man helst vill glömma.

Jag har totalt en, men den är begrav och bortgömd i någon mapp på datorn.

Men musik speglar inte bara dåliga tider. Det finns ju glada och roliga minnen som är kopplade till vissa låtar. Alla har väl upplevt det någon gång. Hur du slår på en mixad spelningslista och helt plötsligt får höra en riktigt gammal låt som man glömt bort. Och då kommer skrattet, för man minns de bra minnenna låten påminner om.

Här har jag flera låtar, ta bara låten  "summer of 69". Jag minns hur jag och Lisa var halvdöda och förkylda, men ändå pallrade vi oss upp i kyrkan och ylade fram den till hela skolans avslutning. Den påminner också mig om min 17nde födelsedag, hur vi alla satt och skreksjöng den, fulla som ägg var vi också.

Helt enkelt, musiken har makt över oss. Den kan sänka oss och den kan hjälpa oss. Är du arg, lyssna inte på eggande musik, lyssna på någonting lugnande och så vidare. Vet att jag själv gör det misstaget rätt ofta. Jag sätter mig vid datorn förbannad och slår igång något band som t.ex Heaven shall burn, vilket resulterar i att jag blir mer arg och tar ut det på någon som egentligen inte förtjänar det.

Själv sitter jag och lyssnar i mappen "När allt annat säger nej"

Vilket betyder att jag nöter låtar som antingen får mig att minnas en massa gammalt skit/ bli lugn. Är bara på det humöret idag, tror det är Maggans uppgift som gör mig deppad. Eller snarare självmordsbenägen, haha. Inte riktigt kanske, men nästan.

Nu ska jag lyssna vidare på Owl city - vanilla twilight osv

Trött, sliten men ändå rätt glad tjej här.

Har nyss kommit hem från stan, har fixat saker med banken, shoppat och fikat med Malin.

Vi satt i nästan två timmar på Safari, snackade skit och käkade jordgubbscheesecake. Hade det allmänt trevligt helt enkelt.

Det diskuteras även om en kort roadtrip till finland om drygt en månad. Malin fyller år och vi måste fylla på lagret lite, hihi.

Tog mig igenom NP skriftliga i svenska i dag i alla fall.

Nu återstår bara engelskan, religionen och maggans. OCH inga-lills.

Voi alltså x)

Är generös och lägger upp en av de första bilderna någonsin på flera år där jag är osminkad. Tänkte att jag kanske skulle vara snäll och se sliten ut för en gångs skull, haha.

Gilla att när jag vakar och är uppe i över 30 timmar, då ser jag superfixad ut. Sen när jag väl sover , då blir jag helt plötsligt för lat för att fixa mig och ser sliten ut. haha.

26,5 timmar vaken nu och jag känner att livslusten har börjat försvinna. Allt jag kan tänka på är hur skönt det skulle vara att bara ta två steg bort till sängen och dö lite. Men gör jag det så vet jag redan nu att jag är vaken vid tolv igen. Illa helt enkelt >_>

Har varit trevlig i skolan idag också. Skogstokig tjej utan sömn och för mycket kaffe ftw.

Kärringen min skickade en bild från i vintras. Så jag tänkte, varför inte skriva ett litet inlägg om det hela?

Folk blir ibland lite förvirrade när jag säger frugan istället för Elin när jag säger vem jag ska vara med osv. Så här är det, vi har varit gifta i kanske 5-6 år nu. Vigseln skedde någonstans i Piteå under en handbollscup. Vi hade helt glömt bort allt det fram tills i år, då kom vi ihåg det och det blev lite av ett internt skämt. Hon är väl en av de få jag har kvar sen grundskolan som jag verkligen har kontakt med.

Vi har aldrig bråkat, konstigt nog. Men jag tror att det beror på att vi är så pass olika att vi inte har någoting att bråka om. Haha, eller har jag fel?

Hon är väl också en av de få jag faktiskt känner att jag kan prata med när resten av livet skiter sig. I våras var jag rätt mycket nere hos henne och klagade bort världen, och det tackar vi för. Vet inte vad jag hade gjort om jag inte hade haft henne, då eller nu.

Frugan och barnvakten min som hon brukar få agera under alla galna utekvällar, haha.

Säger så här:

Långkalsonger är jätteskönt

När jag går ned på stan!

<3 :D