Har precis läst ut en superbra bok som jag vill berätta lite om.

Som rubriken lyder heter då boken Blood and chocolate och är skriven utav Annette Curtis Klause.

Boken handlar om en till synes vanlig tjej vid namnet Vivian. Hon lever i en liten stad med sin mamma, och har de vanliga tonårsproblemen som alla har. Men, vad ingen utanför hennes närmaste vet, är att hon och hennes familj är varulvar. Eller Loups-garoux, som det egentligen heter.

Allt som vi människor hittat på om varulvar stämmer inte. De förändras inte bara när månen kommer fram och de är inte blodtörstiga monster som i sagorna. Istället kan de förändras när de själva väljer detta.

Vivan älskar sitt hemliga jag och skulle aldrig välja att inte vara den hon är. Men hon känner att någonting saknas. Hon har inga vänner utanför sin familj, och hon har aldrig upplevt riktig kärlek. En dag publicieras en utav hennes målningar i en tidning, och bredvid denna målning finns det även en dikt. En dikt som verkar ha varit menad att hitta henne. Hon facineras utav texten och bestämmer sig för att söka upp den unga skribenten. Då finner hon Aiden. En mänsklig pojke med ett stort intresse för det okända. Kan han vara den rätta för henne, skulle han klara av att hålla hennes hemliga liv hemligt?

" Hennes skratt övergick till ett stönande läte när den första vågen for igenom skelettet. Hon spände sina lår och magmuskler för att skynda på förvandligen och grep efter nattluften som efter en älskare medan fingrarna blev längre och klorna växte ut. Hennes blod sjöd som av åtrtå. Natt, tänkte hon, ljuva natt. Luften dröp av eggande dofter av kanin, fuktig jord och urin.

Huden på hennes armar bubblade och benen böjdes till en ny form. hon vek sig dubbel när musklerna i hennes bål krampade och sedan grimaserade hon när tänderna blev vassare och käken förlängdes. Hon kände ett ögonblicks smärta när ryggraden krasade till och så kom den ljuvliga befrielsen.

Hon var en mycket större varelse än en vanlig varg. Hennes tår och ben var för långa, ögonen för stora och i hennes ögon barann eldar"

Jag tyckte att boken var riktgt bra. Kunde knappt släppa den ur mina händer när jag väl hade börjat läsa. Såååå..... läs den förfan!

Haha.

Det var ett tag sen jag rekomenderade en bok här i bloggen nu. Ändå har jag en hel tom kategori här för det också.

Tänkte ta och tipsa om en riktigt bra bok. Som rubriken lyder: Dean koontz frankenstein. Just nu finns det fyra böcker i serien och jag tänker berätta om den första, "the prodigal son".

Det är en "nyversion" på orginalet som handlar om just Frankenstein. Men istället för att berätta om ett missförstått "monster" för flera hundra år sedan, så utspelas boken under 2000-talet. Victor Frankenstein, som nu går under namnet Victor Helios och är en utav New Orleans mest framgångsrika män. På utsidan verkar han vara en helt normal man, framgångsrik och ung. Men vad ingen vet, är att Victor är över hundra år gammal och skaparen till den nya rasen. En ras av människor tillverkade av Victor, om man nu kan kalla dem människor.

Dessa människor är menade till att utrota den "gamla rasen", de riktiga människorna. Deucalion, som är Victors första skapelse, född utav åska, kommer tillbaka för att förgöra Victor och hans mål. Tillsammans med Carson O'Connor och Michael Maddison, försöker de stoppa honom.

"Vad är det?"
"Det är en fribiljett till något ställe som heter Luxe Theater. En film gratis. Var kan han ha fått den ifrån?"
Arnie sprätte väg myntet igen och nä han fångade der i luften sa hon: " alla städer har hemligheter...."
Carson visste att hon hört de orden någonstans...
"...men ingen så hemsk som den här"
.... och hennes blod isads när hon för sitt inre såg den tatuerade mannen stå vid fönstret i Bobby Allweines lägenhet.

Den här boken fångade mig sommaren 2008 och sen dess har jag så fort jag kan köpt fortsättningarna. Just nu har jag bara den fjärde boken kvar att läsa, och det ser jag fram emot. Synd bara att Kiruna aldrig har de böcker och bokserier jag följer.

Jag rekomenderar verkligen denna bok till alla som gillar kriminalare och thillers. Den skiljer sig enligt mig från koontz tidigare verk. Men det kanske bara är jag som känner så?

Hur som helst, läs den! :D