I mitt sista ögonblick tänker jag skriva om hur jag förändrats som person under årets gång.

När januari 2010 började var jag ett vrak. Jag mådde verkligen inte bra. Som jag beskrev det då:

" Det känns som om jag är inlåst i en glasbubbla. Bortkopplad från omvärlden, går jag omkring och betraktar den i tystnad"

Men månaderna gick och jag började hitta mig själv igen. Känna mig stark, känna att jag levde. Sen tjosan, precis när jag nästan hittat mig själv igen. Då dök han in i mitt liv igen. Kan inte säga att jag inte var lycklig, för det var jag. Fick spendera sex månader utav året med en person som jag då trodde skulle finnas där för alltid.

Men till och med föralltid har ett slut, förr eller senare hittar man fel, man gör misstag och det gick åt helvete helt enkelt.

Men denna gången gick inte jag i bitar. Den välbekanta känslan av ensamhet och hopplöshet fanns där. Men jag visste nu hur jag skulle hantera det. Jag tog mig upp på mina fötter igen.

Denna gången återupptog jag mig själv från vars jag sex månader tidigare hade lämnat mig själv. Men visst, jag är också mänslig. Nog har även jag gjort misstag under tiden som passerat under dessa månader.

Men allt som allt känner jag mig som en starkare person. Jag vet vem jag är nu, jag vet vad jag klarar av. Ensamheten skrämmer mig inte lika mycket längre.

Innerst inne vet jag att jag en dag kommer att hitta någon som vill ha mig för den jag är. En som inte kastar bort allt direkt chansen kommer.

En dag kommer personen jag egentligen förtjänar.

Just nu är jag sugen på livet jag har framför mig. Jag vill testa mina vingar och se hur långt jag kommer.

2011 här kommer jag.

Inför året 2011 har jag lovat mig själv att jag ska klara av dessa  saker:

• Våga mer
• Inte vänta på att saker och ting ska komma till mig
• Ta skolarbetet mer seriöst
• Försöka att få ett jobb, need cash!
• Tatuera mig
• Resa
• Försöka komma igång med någon slags träning. (Nä, inga jävla promenader mamma...)

Fler PoP (Prince of persia) spel.

The two thrones är snart slut :(

Jag hatar att inte ha nästa spel framför mig direkt det föregående är slut!

(Orkar inte skriva någonting dramatiskt idag. Blir mer uppdateringar imorgon)

Alltså, jag vet inte riktigt om jag har en favoritplats. Men jag har många platser jag trivs på.

Till exempel är Västerås en utav dessa platser. Speciellt under sommaren. Då har Västerås allt jag vill ha. De har värme, affärer och självklart underbara människor. Satsar på att få åka dit under sportlovet för att träffa dem alla igen. Speciellt Johannah, henne saknar jag nog mest.

"storasystern" som det brukar låta om jag snackar med henne under en fyllekväll, haha.

Men man kan nästan räkna henne som det, enligt mig åtminstone.

Kan känna igen så mycket av mig själv i henne ibland.

ALLTSÅ NÄE, NU KOMMER JAG FAN DIT.

....Jag vet att ni vill ha mig dit, punkt slut.

Slänger in en randombild från det senaste besöket i Västerås. När två smartskallar fick för sig att "jaaa, fan vad roligt att bada..." haha :D

Mina rädslor, de är egentligen rätt få.

Spindlar, jag hatar dem innerligt. De har hundra ben (vet att det egentligen bara är åtta) de är håriga, de är lömska och egentligen är deras högsta mål att mörda mig när jag sover. Ja, jag överdriver, haha. Bara att se en spindel gör mig sådär vidrigt paranoid. Finns de i mitt hår? Har de gömt sig i min mat, kommer de ut och kryper på mig snart? Spelar ingen roll om jag ser en i verkligheten eller på en bild. Paniken finns där hur som helst. Fråga bara en viss person hur jag var i dennes stuga efter att ha sett EN enda liten spindel. Haha, jag är inte frisk jag vet.

Att förbli ensam, jag är rädd för att jag kommer få leva ett ensamt liv utan att ha någon vid min sida. Men ja, får väl köpa massor av katter och bli en crazy catlady då.

  Hade tänkt skriva samma sak som Malin på denna. Alltså att beskriva den första skoldagen.

Hon hann dock före mig, ett par timmar sådär. Men jag skriver den ändå.

Första dagen som Barn & Fritidare. Kommer ihåg hur man kom ned för trappan mot aulan och tänkte på hur mycket folk det var som sprang runt där nere. Sjulkligt mycket folk med tanke på hur lite det normalt är där nere i BF's högkvarter. Alla gick och satte sig ned i aulan och pratade och inväntade spänt på att rektorn skulle börja ropa upp namn och program. Var själv lite extra nervös eftersom att jag visste att Barn & Fritidsprogramet skulle ropas upp först. Men när det väl hände var det faktiskt ingenting speciellt. Man ställde sig upp, rörde sig mot hopen av nya människor som jag numera räknar som klasskamrater och följde efter den då nya mentorn. Inga-lill ledde oss alla mot 110an och vi parkerades där inne för att ropas upp ännu en gång och få lite papper. Minns hur j

ag tyckte att BF-korridoren var jävligt svårt att hitta. Det kan jag numera bara skratta åt, eftersom att det nästan är lättast på skolan att hitta till. Ned för trappen och sväng in i korridoren som ligger före MM-korridorens insväng.

Jag minns hur jag tittade runt i klassen och för första gången på nästan nio år inte kände en enda människa i klassrummet som räknades som mitt.Visst jag hade en människa i hela rummet som jag kände igen. Men hon har aldrig varit min vän, inte ens under alla åren på grundskolan har jag någonsin känt gemenskap med den män

niskan.

Följande dagarna fortsatte vi med att presentera oss själva och våra intressen. Kommer ihåg att jag fick samarbeta med både Matilda och Malin i olika uppgifter som handlade om att lära känna varandra.

Under dessa tre åren känner jag att klassen verkligen har smält samman nu den här terminen. Grupperna har splittrats lite och vi pratar på ett mer vänskapligt sätt. Det diskuteras inte bara uppgifter om man skulle hamna bredvid någon på bänkarna längre. Vi är äntligen en klass, tråkigt nog har vi bara ett knappt halvår kvar tillsammans.

Och så självklart, årets klassfoto ^^

I år har jag fått många fina och bra julklappar. Kläder, böcker, filmer, massor helt enkelt.

Men favoriten i år måste nog faktiskt vara presenten jag fick utav min bror.

Utav honom fick jag en söt liten tavla som jag tidigare pekat ut till morsan och sagt "eeeeeeeeeeen såååååååååån vill jag haaaaa!"

Haha, den var hemskt uppskattad i alla fall.

Känner mig alldeles för lat för att ta en ordentlig bild. Men denna fick jag i alla fall ^^

Finns en hel del saker som får mig att må bättre. Mina vänner, familjen, musiken, skrivandet och ritandet. Allt det kan under världens sämsta dag få mig att må bättre. Fast det finns ju dagar då bara tystnaden hjälper som mest. Efter en lång och jobbig dag, kan det ibland vara det enda som gör mig på bra humör igen.

Utfyllnad med bilder är det bästa.