Reflekterar igenom mycket av allt som hänt de senaste åren. Allt som allt inser man väl mer eller mindre att jag är förbannat bra på att sätta krokben för mig själv.


Tror det delvis handlar om kontroll. Jag vill inte släppa taget och låta säker och ting hända utav sig självt.
Jag vill gärna vara den som styr bakom gardinen.


Livet blir mer säkert då. Jag vet vad jag har att förvänta mig och behöver oftast inte oroa mig för att någonting oväntat ska hända.


Men med tiden börjar man ju fundera. Vad händer egentligen om jag tappar taget och tillåter mig själv att släppa kontrollen?
Kommer jag falla eller flyga?


Jag har friheten nu.