En dålig vana jag önskar att jag inte hade

Jag pratar väldigt mycket när jag är nervös. Då menar jag inte som jag brukar. Utan nu menar jag att jag pratar nonsens.

Det här kallar jag för "ordspyor" saker bara dyker upp i huvudet. Ibland vill jag inte ens säga dessa saker. Men de bara kommer ut ur munnen på mig och jag kan inte göra någonting åt.

Detta händer ofta när jag är arg också. Mitt i ett bråk så kan jag säga saker jag vet är skittaskiga, men ibland rår jag inte för det. Jag är arg, sur och tar minsta lilla chans för att göra den andra personen lika sur eller ledsen.

En annan ovana är att jag alltid håller för handen för munnen när jag skrattar. Har någon fobi för att visa för mycket utav mina skeva tänder. Så, så fort jag börjar skratta brukar handen komma upp.

Jag rättar folk när de säger fel. Ibland kan det bara hända utan att jag själv hinner reagera. Till exempel om någon uttalar eller säger ett ord fel så är jag där och rättar. Eller om man sitter i ett grupparbete och någon annan skriver så är jag där och rättar. Lite fult av mig, jag vet. Men det är ju vad ovanor är, fula och onödiga.

Och sen får vi ju inte glömma den där förbannade snusen.

Sen har jag lätt för att överdriva när det är någonting jag vill, eller vill ha. Tenderar att bli helt manisk över en sak tills jag antingen får det eller inser att det är omöjligt.

Fan man är ju trasig, haha.

Känns som om man är det i alla fall.

Sömnbristen har börjat visa sitt fula ansikte nu. Det är helgernas fel, för jag lyckas ta mig fan alltid att ligga uppe tills klockan fyra, och sen stiga upp vid ett-tvåtiden dagen efter.

Sen kommer måndagen, jag ligger vaken fram tills fyra och sen ringer alarmet klockan sex.

Varför så tidigt? Jo för att det värsta jag vet är att stressa på morgonen. Kör hellre en mjukstart med  ett par koppar kaffe framför skärmen innan jag sätter igång med att fixa mig.

Men idag då? Jo idag vaknade jag upp runt samma vanliga tid för att bror min väckte mig. Så jag steg upp, tittade på klockan, kollade schemat och insåg att jag börjar 11.45 Kommer väl vara ett jäkla psykfall i skolan, som vanligt. Frågan är bara, varför somnade jag inte om?

Nä, för att jag uppenbarligen är sämst och inte kan.

Så med en gnutta ångest över det och pga lite skit jag sa igår, la jag mig och förlorade mig själv i böckerna. Inte hälsosamt att fastna så mycket som jag gjort för just den här bokserien. Men vad ska man göra åt saken när man inte har något liv och har tillgång till dessa böcker? haha.

Ska väl ta och fixa mig nu, försöka se så pass mänsklig ut som möjligt åtminstone.

Godmorgon på er alla då.