Känns som om jag fyllt bloggen med skit idag. Satt och undrade varför ingen kommenterar någonting. Men så insåg jag ju att alla inlägg jag skrivit har varit tidsinställda, haha.

Har väl blivit drygt tjugo stycken tidsinställda inlägg. De kommer att dyka upp från och med imorgon med musiklistan. Sen kommer det även fler listgrejen från och med tisdag nästa vecka.

Listan kan ni se på frugans blogg, http://elinwho.blogg.se

Har inte gjort speciellt mycket idag. Blev så insugen i att sitta här och skriva en massa skit så det har inte hunnits med någonting annat. Ibland är det bara skönt att stänga av hjärnan och skriva. Har även hunnit börja på en ny skitnovell igen. Dock har den knappt hunnit komma igång. Så någon publicering utav den lär inte komma upp här på ett tag i alla fall.

Här är i alla fall en skön låt frugan precis länkade. Kände att hela världen skulle få ta del utav den :P

"Just A Dream" by  Nelly - Christina Grimmie & Sam Tsu

Yiruma - river flows in you

Denna låt har jag gått igenom mycket med. redan från första gången jag hörde den så sprutade tårarna. Vilket mes man kan vara ibland,haha.

Börjar på en ny lista här nu. Lite annorlunda motför den jag tidigare har publicerat, men ändå rolig. Passar även på att säga att det kommer ännu en lång textlista i februari. Har skrivit de första inläggen idag, så den första februari blir de publicerade.

• En låt som får mig att gråta
• En låt som får mig att bli glad
• En låt jag inte kan låta bli att sjunga med till
• En låt som väcker minnen
• En låt som jag avskyr
• En låt som ger mig rysningar
• En låt jag älskade som barn
• En låt med en bra text
• En låt som får mig att bli arg
• En låt jag skulle vilja ha på min begravning

Ja, har väl varit en jäkligt omtumlande dag. Har startat upp engelska C-kursen med två lektioner på en dag. Fått roliga nyheter, insett en viss sak om vad jag själv hållt på med under de senaste månaderna. Wake up call osv.

Rebound ftw

Huff, nu sätter jag mig framför PS2an med älskling istället :D

Varför har vi dem egenligen, kroppskomplex alltså.

Påverkar media oss verkligen så mycket? Är det kompisars prat om träning och kost som säger åt oss alla att vi egentligen väger lite för mycket?

Den här tanken kom precis till mig. vaför har jag ingen aning. Men jag spårade väl in i mina egna "problem". Varför är min rumpa så stor? Varför har jag så tjocka fingrar? Varför är tån bredvid stortån mycket längre? Det är sällan jag tycker om min egen kropp. Vissa delar kan vara tilltalande. Men andra delar kan få mig att vilja täcka över spegeln och gå i ide.

Varför har de flesta utav oss det där sjuka idealet att man ska vara så pinnsmal att revbenen syns? Det är inte ens hälsosamt. Men ändå så är det ju just det många utav oss strävar efter. Jag vet att även jag hade gjort många ändringar om jag hade haft chansen över en natt. Men nu är det ju inte så lätt.

Det är ju träning man behöver. Men träning tar upp tid, och ibland känns det inte alltid som om man har tid att avsätta för just träningen. Man gnäller på att man är rastlös, men sällan är det träning som kommer i tankarna för att bota rastlösheten. Om inte träning räknas som att gå till konsum och köpa hem cola.

Många gånger under åren säger jag till mig själv, "nä, nu tar jag tag i det här. Äter hälsosammare, och motionerar"

Men oftast slutar detta i att jag i princip fastar i en vecka. Gnäller på att jag har för mycket att göra och ligger framför tvn istället. Jag är en jävligt lat och lättdistraherad människa.

Tränar jag vill jag se resultat på en gång efter första passet. Träningen får inte vara enformig. Träningen måste vara social och träningen måste innehålla gnäll från någon så att jag kommer igång.

Men för att återgå till det ursprungliga ämnet.

Komplexen som försvårar våran vardag. Varför ska vi envisas med dem? Är det bara jag som upplever att det oftast är vi kvinnor som är mest besvärade utav dem? Visst nog hör jag männen klaga över detta också. Men inte till samma grad. Ibland kan det kännas som om vi kvinnor ofta överanalyserar oss själva till överdrift. Vet att jag själv många gånger lyssnat på kompisars "problem" och knappt förstått vad de svamlar om. Snarare är det jag själv som får komplex utav att höra på mina kompisars problem. Allt jag kan höra i mitt eget huvud är "visst, men du har ändå inte tysklands största rumpa här" Varför bryter vi kvinnor ned oss själva istället för att se vad som är bra och vara stolta över det?

Såhär upplever jag skillnaden mellan mäns och kvinnors sätt att hantera det här.

Kvinna: "huff, om man ändå kunde gå ned några kilon" - fortsätter ändå att äta chokladkakan

Man: "huff, blev nog lite mycket nu, dags att gå ned i vikt"- lägger helt av med allt som heter onyttigheter.

Är män mer bestämda när det kommer till att sluta med någonting?

Är det vi kvinnor som är mer svaga när den där chokladkakan landar framför oss?

Min "hemliga" drog är cola. Det är nog det som egentligen som ger mig mitt intag av socker för veckan. Det är rätt sällan jag faktiskt köper godis och dyl. Så varför inte bara sluta med allt egentligen? Jag vet inte varför det inte går. Men  när man till exempel är vaken tidigt på morgonen, och sedan hamnar i skolans fik är det ibland lite svårt att motstå den där burken med cola. Socker = pigg och glad tjej. Synd abra att sockerruset försvinner så satans snabbt. Dessutom har jag oftast druckit en 3-4 koppar kaffe före den där burken köps.

Helt onödigt egentligen, sockret gör inte mycket skillnad på hur pigg jag redan är.

Sådär fortsätter jag varje vecka. Jag gnäller över hur jag ser ut. Men ändå fortsätter jag att köpa onödiga saker som är sprängfyllda med socker.

Finns det någon annan som känner för att dela med sig utav sina tankar här?

Hur ska man få slut på det här eviga tjatet om den "perfekta kroppen"

Finns det verkligen en "perfekt" kropp, eller är det bara någonting vi intalar oss själva?

Jag tror nog att vi snarare intalar oss själva att "om jag bara fixar det, då är jag perfekt" Men när det väl skulle vara fixat. Skulle det inte dyka upp en ny tanke som säger att någonting annat är fel?

Jag vet inte, jag söndagssvamlar.

Nej, jag har i princip inte gjort någonting annat idag än detta...

(undra hur många gånger jag målat över och börjat om på den här tavlan)

Så nu är ryggen smått kukad och rummet ser ut som ett helvete igen. Skyller på att jag inte klarar av att leva i ett strukturerat rum. Måste ha min kreativa oröra för att kunna arbeta... typ