Många av oss har någon gång under tiden som inbiten facebookare tänkt 

"oj så kul, nu har både morsan och farsan skaffat facebook också"

Men så går det ett par veckor alt. månader, och då inser man att "kanske det inte var så roligt att morsan eller farsan kan se allt vad jag skriver". De vet så fort det är fest, de frågar så fort du skriver någonting poetiskt, och de klagar när du skriver dumma saker.

Du kan inte blocka dem, för då blir de ju självklart sura, de är ju trots allt föräldrar.

Varför skriver jag nu om det här klockan åtta på morgonen?

Jo för nu har min far spårat och börjat skicka konstiga poetiska meddelanden på facebook. Han kan tydligen inte använda chatten, så allting skrivs i meddelanden. Skrattar högt för mig själv, och läser det han skriver.

Säger inte att föräldrar inte borde få ha facebook. Men borde inte vi "barn" få ha ett slags föräldralås eller filter, som automatiskt döljer allt vi skriver så fort det handlar om fest, sex, eller andra hemligheter som de egentligen inte vill se att vi skriver?

.....fast känner jag min mamma hade hon nog antagligen tvingat mig ta bort det. Nyfikna fanskap alltså.

Hoff, vet knappt vad jag svamlar om här.

Ni får dagens visdomsord utav min far, som jag självklart fick via facebook.

"När du hatar livet så hatar livet dig tillbaka!"

Det gav då mig ett gott skratt i alla fall. Poeten har talat och jag ska ned i duschen nu.

Ha en bra dag folket ^^