Wilen

21 februari 2011 02:40

Det gäller bara att ta första steget. Var lite självisk ibland och gör vad DU vill.

Benke

21 februari 2011 06:14

Men frågan är ju hur man gör vad man vill, när man knappt vet vad det är längre

Wilen

21 februari 2011 14:49

tex. Börja tacka nej till saker du inte vill göra. Som nämnt.

Benke

21 februari 2011 15:41

Ptja, kan ju kanske vara en början, haha :P

K

25 februari 2011 10:58

Du kan inte alltid definiera vem du är. Du kan aldrig veta exakt. Du kommer alltid att förändras beroende på situationen och tiden du befinner dig i. Jag tycker inte att det är vad du ska fokusera dig på. Du kommer att förändras i all evighet och du förändras just nu i varje sekund och har alltid gjort det. Det är det sista du ska oroa dig för. Men du bör oroa dig för vad du gör. Hur du behandlar dig själv, och vilka människor du omger dig med. Och du bör verkligen oroa dig för hur du behandlar och hur högt du aktar dig själv och ditt liv. Du borde akta ditt liv högre som du är menad att akta det. Om du skulle akta dig själv högre hade det varit mycket lättare att avbryta dina "vanor". Dina vanor betyder ingenting. Vad har snus och nikotin egentligen för betydelse? Du låter dig vara beroende av substanser för att, vad? Rymma? Rymma från dig själv eller från den yttre världen? Minns det här, du kan alltid rymma/gå ifrån människor, situationer, vad det än är som drar ner dig eller skadar dig i onödan, men, du kan aldrig rymma ifrån dig själv. Oavsett hur långt du flyttar, var du än flyttar kommer det som är inom dig, det du känner ytligt sagt, alltid att påminna dig om sin existens och den delen kommer aldrig att sluta påminna dig om det förrän du lyssnar och slutligen tar hand om det. Det kommer att vara med dig alltid för att det är en del av dig. Och förr eller senare måste du ta tag i det. Du är värd mycket mer än det du har nu, än som du behandlar dig själv nu. Du är en duktig konstnär, du kan göra vad du vill. Bara du tror på det du gör. Om du någonsin tror att din livskraft försvunnit, tänk på växter. Det finns växter som om och om igen blir angripna av insekter som suger livskraften ur dem, men trots det finns det många växter som trots det skjuter nya livskraftiga skott gång efter gång. Det finns dem som dör av angreppen, och det kan inte förnekas att även människor kan bli slukade av sin omgivning och dö. Men du, du är inte död än, du vet om din vilja för det du vill göra, du vet om i vilken situation du befinner dig i. Du behöver bara ta dig ur det, och det är inte svårt. Du bara gör det. Du bara gör det. Vad är viktigare, du själv, som kan påverka och ge andra människor mycket större glädje än en dålig att föreställa halv avbild av dig och vad du hade kunnat vara. Människor, ärliga och verkliga människor skulle uppskatta dig allra mest om du var fri från allting som kedjar dig, allting som tynger dig i onödan, gjorde det du ville göra, och var tillfreds med dig själv, din själ, allting som pågår inom dig och din kropp. Din kropp och du samarbetar, du måste använda din kropp och din kropp försöker att använda dig för att göra det bästa möjliga och över det av dig. Det är alltid hemskt att se så egentligen livskraftiga människor försvinna, gå under av deras omgivning. Jag hoppas att det inte blir du. Det är allt jag kan säga. I slutändan kan bara du gå tillbaks till att leva ditt naturliga liv. Till att leva som du önskar att leva och omge dig med verkliga människor. Det kanske ekar hemskt i din själ, men hellre ensam än med förtyngande människor eller förtyngande saker. Var ensam med dig själv, det du känner, lyssna på dig själv, på ditt undermedvetna som försöker tala till dig hela tiden. Du har värdefull tid att använda, använd den till att komma till sans och till att skydda och bygga upp dig själv. För första gången, för när du en gång byggt upp dig ordentligt kan du åtminstone inte falla tillbaka på den här typen av frågor. Du kan inte ändra situationer, inte tiden, för det är där du lever, men det har ingenting att göra med dig. Du kan vara vem du än vill vara. Och du kan göra vad fan du än vill göra. Glöm inte det.

K

25 februari 2011 11:50

Du kommer att hjälpa människor mer genom att vara dig själv, göra det du vill göra, inte förneka dig själv och ta hand om dig själv. Det genom att du hjälper människor genom det du VERKLIGEN tror på och påminner dem om sig själva. Du kan inte undvika att såra människor om du vill hjälpa dem och leva fri. Genom att ärligt, frivilligt, eller ofrivilligt såra dem, kommer dem och du själv att inse saker dem aldrig tänkt på, eller bli medvetna om någonting de länge förtryckt eller något annat. Det är oundvikligt. Sluta lägga ner tid på att tänka på vad andra kommer att tycka, och att du kommer att såra andra. Det kommer att hända ändå då det måste hända, för "allas bästa".

Jag hade kunnat säga oändligt många ord om hur naturligt och hur fruktbärande det är att vara fri, men sanningen är, att bara du kan ändra dig till ditt "verkliga" jag i slutändan. Den bästa hjälp jag kan ge dig är att påminna dig om dig själv, snarare än att säga åt dig exakt vad du ska göra. Men du måste ta ansvar för dig själv.
Det borde inte vara nödvändigt att säga allt det här, det är så naturligt. Att människor kan glömma sig själva. Men det är aldrig för sent. Bli den fantastiska människan du kan vara.
Det finns ett fint citat från Tove Janssons "Mumintrollet" var Snusmumriken säger: "Du blir aldrig riktigt fri om du beundrar någon för mycket". Du måste alltid vara fäst vid dig själv, din själv, det som är inom dig, oundvikligen. Förneka aldrig dig själv och vad du egentligen känner och vet vad du behöver.

Tänk på allt detta i sammanhang med snus och nikotin. Hur värdelöst det är. Var fri, lycka till, och jag ser fram emot att se vad du utvecklas till att bli i framtiden och vad du kommer att tillföra världen.