Jag tänker tolka denna som en religionsfråga.

Jag räknar mig själv som Ateist. Vilket betyder att jag inte tror på någon slags gud eller "högre makt". Jag accepterar att det finns människor som tror på detta och har ingenting emot dem. Men jag ser ingen mening i att tro på att någon högre makt finns där och vakar över mig. Det vore ju bara löjligt, jag menar. Vem med ett ordentligt förstånd skulle vilja lägga all sin tro och även sig själv i någon annans händer?

Om det skulle finnas en gud, varför finns det då hemlösa, svält, sjukdomar och andra hemska saker i världen? Borde inte den åh så stora gud ha stoppat detta?

Som jag skriver tidigare accepterar jag att andra faktiskt tror på detta. Har ingenting emot någon som faktiskt lever efter en tro. Jag förstår bara inte varför folk går på den där smörjan som finns i bibeln. Nu har ju inte jag läst hela bibeln, men lite har jag väl orkat med.

Det jag inte accepterar är dock när folk inom religioner ska trycka upp sin jävla tro i mitt ansikte. Tror ni verkligen att om ni tjatar tillräckligt länge kommer jag också tro på samma sak? Hm, nej, det får mig bara att tappa respekten för er alla. Jag går väl inte omkring och skyltar med min icke-tro, eller hur?

Hur som helst är jag döpt, så jag är väl "med" i den svenska kyrkan, haha låter som en hemlig klubb typ. Men jag har inte konfirmerat mig, skitsnack enligt mig. Folk nu för tiden gör det mest för presenterna som väntar i slutet och för att ha en trevlig, vecka? helg? med polare.

Har många gånger funderat på att gå ur den svenska kyrkan. Känns nästan bäst att göra så, för varför ska jag betala för någonting jag inte tror på? Ja, man betalar skatt och får senare i livet gifta sig och begravas där. Men vafan, aldrig i helvetet att jag skulle gifta mig i en kyrka om jag gifter mig. Sen när jag dör är det inte mitt problem vad de gör med min kropp. Fan släng mig på tippen, inte spelar det mig någon roll. Inte precis som om jag kan göra någonting åt saken eller? haha.

Det enda jag faktiskt tror på är faktiskt karma. Är du elak mot någon/ gör någonting dåligt kommer det tillbaka till dig en vacker dag.

Spöken och övernaturliga saker vet jag inte riktigt vars jag står. Morsan min tror ju på detta, och det får hon väl göra. Men som jag sagt till henne, har jag inga bevis och har jag aldrig upplevt någonting som har med spöken och liknande kan jag inte tro på det.

Vad tror ni, svamlar jag bara eller har jag sagt någonting vettigt nu?

Har en pissig natt. Känner mig ensam och vidrigt uttjatad. Känns som om jag skrivit det här inlägget flera gånger tidigare. Men just nu känner jag mig bara så instängt. Jag vill ha sällskap, någon att prata med. Men samtidigt har jag ingenting att säga. Jag mår inte dåligt, jag är inte ledsen. Jag känner mig bara jävligt ensam inatt.

Samt förvirrad, men när är jag inte det?