Föreställ dig att du försover dig. Du struntar i att fixa dig och bestämmer dig bara för att snabbt hinka i dig en kopp kaffe och sen springa till bussen. På väg till bussen så bestämmer du dig även för att passa på och fylla på busskortet när du ändå har pengar till det. Du ställer dig vid busshållsplatsen, trött och sliten efter att ha sprungit hela vägen dit och längtar efter att få sätta dig ned på den bekväma handikappplatsen (Även om du vet att du egentligen inte borde sitta där). Efter att ha stått och trampat i kylan under fem extremt långa minuter svänger äntligen den alltid försenade bussen mot din hållplats. Du drar en suck av lättnad över att inte ha läst busstabellen fel och inväntar bussen samtidigt som du gräver fram de där hundra kronorna du behöver för att fylla på busskortet med tio resor.

Men!

När bussens dörrar äntligen öppnas och du tittar upp mott chaffören ser du att det inte är den vanliga sura gamla gubben som kör. Istället är det en ung och dessutom snygg man som kör. Du svär mentalt över att ha försovit dig och över hur du ser ut. Gårdagens smink skriker sliten och mjukisbyxorna skrattar nu åt ditt lata jag.

Då bestämmer du dig snabbt för att strunta i att fylla på busskortet för att slippa stå med ditt slitna jag för länge framför chaffören och ger honom istället bara en hundring för att betala den tio kronor dyra bussresan (trots att du vet att du har tio kronor liggandes någonstans i väskan.)

Han tar emot pengarna och tar betalt och du greppar fort växeln och ger dig iväg för att kunna sjunka ned i det sköna handikappsätet.

När du väl satt dig ned räknar du snabbt pengarna du fått tillbaka och märker att chaffören har tagit betalt för en vuxenresa. Du suckar och säger hejdå till den där kaffen i fiket du sett fram emot senare på dagen och sätter igång din ipod för att lyssna på musik.

Bussen fortsätter att rulla och stannar snart vid nästa hållplats.

Då!

Ser du självklart hur en pensionär stiger på bussen.  Det andra handikappsätet är upptaget och du känner på dig att sätet bredvid dig inte kommer vara ledigt mycket länge till med tanke på dennes kryckor. Musiken som nyss var lugn i dina hörlurar trappas nu upp och  börjar i din fantasi likna någonting från en skräckfilm då mördaren är på väg att finna den stackars lilla flickan som gömmer sig. Du funderar på att snabbt byta till sätet bakom dig, men hinner inte. För under tiden du funderat har den lömska pensionären dragit sig fram till sätet bredvid dig och satt sig ned. Du suckar och sparkar dig själv mentalt i huvudet för att ännu en gång ha riskerat en hel resa för ett skönt säte.

Och där sitter du nu. Sliten, trött och berövad på både kaffepengar och det sköna sätet.

Det här är varför man aldrig kan unna sig en dag med både försovning och lathet.

För då slutar det med att man sitter pinsamt inträngd i ett hörn bredvid en grinig pensionär för att du tagit dennes säte på bussen.

Är jag inte bäst på att skriva utsvävade scenarion om vardagliga saker?

Sitter och försöker klura ut vad man ska köpa sin far i julklapp, vad gillar 50+arna egentligen?

Ficklampor och livsfarliga grejer som sågar och skruvdragare vet jag att han gillar.

Men vi vill ju inte upprepa dumheter som skruvar som sitter fast i ben och nära på avsågade fingrar igen....Eller hur?

Undrar verkligen vem jag fått min klumpighet ifrån?

Morsans julklappar är då köpta/beställda nu.Förhoppningsvis är det inte allt för dåliga, jag har åtminstone spenderat mina egna dyrbara pengar på dig nu lilla mamma!

De hänger faktiskt ihop, tro det eller ej när du öppnar dem.

Men de är till för de extremt sega söndagarna ^__^

Dagens skola/skolarbeten har varit hemskt produktiva också. 20 minuters randomarbete på projektet och en halvtimmas redovisning/förhör på superuppgiften.

Imorgon är det i alla fall dags för ännu ett prov.Denna gång i Religion, men det går nog fint...

Måste bara komma igång med pluggandet, snaaaaaart.

Malin är då ledsen för att jag antagligen en vacker dag försvinner (enligt min mors planering) till Västerås för att plugga vidare. Hur går det med Facebookgruppen älskling?

Nu ska jag väl fotsätta sjunga (eller som mamma kallar det, "yla") i min ensamhet och önska att man hade mer pengar så man kunde beställa poetiska böcker som Dante Alighieris - The Divine Comedy.

Hej vinter, kan du åka hem nu?