Det blev en tidig kväll för mig igår. Var hemma redan vid tolv och tog det lugnt.

Kvällen startade hos Simon i jäkla tuolla av alla ställen. Rätt skön stämning var det ju där i alla fall. Sen runt elvatiden drog vi oss upp till Landströms och satt där ett tag. Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Jag blev astrött och bestämde mig för att gå hem istället för att dra på Arran. Just nu så ångrar man väl det lite, men igår kväll var det mest skönt att komma hem och lägga sig i sängen. Öronen pep som satan och jag var halvdöd.

Så nog var det egentligen smartast att gå hem.

Så nu sitter jag runt och bakisen är i princip över. Ska väl ta och klä på mig lite snart, för sen så knallar jag upp till Felicia för att spela och umgås lite.

Blir nog nice ^^

BänkÄ says (17:32):

 ja, skitkallt ute ju
 orka promenera
 vad ska man med kondis till?
 finns ju buss
 xD
felicia says (17:33):
 hahahah
 preciiiiiiiis
 i kiruna behöver man itne kondis..
BänkÄ says (17:33):
 haha nä, vi har ju renarna och slädhundarna om det krisar

Edit;  jag hittade på någonting annat x)

Klockan är snart halv nio, och jag ska till skolan om en halvtimma. Lyckades snooza i en timma, damn you snooze!

Jag vet säkert att jag har en lektion, men sen vet jag inte om jag har psykosocialkursen idag. Tror vi skulle göra uppgiften där idag. Kanske det kanske?

Huff vad jag är trött alltså. Blir nog att ta en tuppis när man kommer hem om man nu ska ut ikväll. Annars lär jag ju däcka på festen, haha.

Nä, nu ska jag faktiskt ta och borsta tänderna och sånt där onödigt x)

Jag trodde att jag var kall

Kall på allt

Men jag hade fel

Nu är förvirrad, mitt huvud snurrar runt och orden, de ramlar över varandra.

Är jag verkligen arton? För jag känner mig som femton igen.

En dag så ska jag faktiskt säga allt jag vill ha sagt.

Men idag tänker jag bara glida fram på den sköna känslan jag har.

Jag försökte hitta en låttext som beskriver hur jag känner mig men det var i princip omöjligt. Jag är stressad, jag är konstant trött och jag stänger bara av. Det är så jag fungerar när det kommer till stress, jag fryser ihop och ger bara upp. Jag är stressad över skolan, pengar, arbete, framtid och en massa sånt svammel. Det känns som om allt kommer så fort och allt ska göras direkt. Jag har stora arbeten som jag egentligen borde ta hem och jobba på. Men det blir då inget utav det. För jag är så satans trött. Istället för att sova blir jag rastlös mitt i natten, vrider mig i sängen och tänker. Varför kan jag inte bara stänga av huvudet när det är dags för att sova? Hoppas att jag fortfarande har mötet med syon bokat på torsdag, känns som om jag hade behövt ett annat perspektiv på det hela. Det känns fan nästan som att gå till en psykolog när man går dit. Skönt är det i alla fall att få prata av sig.

Nä, ska väl fortsätta kladda ned någon slaskig teckning och vara trött nu.

Bjuder på en bild från sommaren i alla fall ^_^

Så då var måndagen äntligen över. Lyckades sova hela två timmar i natt, skyller på att jag fastnade framför datorn och tvn eller någe.

Helgen har varit riktigt nice i alla fall. Fredagen spenderades med att avslöja mitt hemliga monster som kommer ut när ett spel är i närheten. Hoppas jag inte skrämde Joel allt för mycket bara, haha. Men jag hatar att förlora, illa alltså.

Sen på lördagen blev det utgång med Hanna, Classe, Oscar och Malin. Blev inte en allt för lång kväll, men roligt hade man då. Dansade tills fötterna gjorde ont, haha. Jocke var tråkig som vägrade följa med till krogen fast jag och Hanna försökte tvinga med honom.

Justja, fick ju prova mitt nya smink och mina nya penslar också. Usch vad jag älskar dem. *tönt*

Nu sitter jag färdigduschad och redo för sängen, typ. Ska väl antagligen bänka här framför datorn i ett par timmar till. Är superpeppad inför halloween och vill bara att kläderna ska komma någon gång! Men nä, de är packade och påväg enligt hemsidan. Tills dess blir det dock ett par vita helger för mig. Är helt pank nu, har inte råd att festa längre.

Tjosan alltså x)

Åh vad jag är trött på den här förkylningen/halsflussen/cancer/aidsen.

Jag kan inte äta, jag kan inte snusa, jag kan inte prata och jag kan knappt sova. Det här är illa folket. Tänk er en tyst Benke, tanken skrämmer nästan mig själv, haha.

Fast det där med att inte kunna snusa är ju egentligen rätt bra. Visst jag har humörsvängningar och är rastlös som satan just nu. Men tänk om det här faktiskt skulle leda till att man slutar? Det vore ju rätt fint egentligen. Man slipper spendera ett visst antal kronor på onödigheter i månaden och man förstör ju inte tänderna heller.

Hmmm, får väl se hur jag gör.

Hur som helst ska far min boka tid åt mig på sjukan imorgon. Så slipper man ju gå omkring och fundera på vad man har. För det här känns mer som ännu en hög av halsfluss igen. Dessutom har inte jag tid att missa mer av skolan och shit.

Synd bara att jag verkligen hatar sjukhus. De är stora, personalen är oftast otrevlig och man får alltid bråka för att inte få kovepenin. ( det funkar fan inte ens till att bota en förkylning hos ett barn).

Menmen, det löser sig, som Lars skulle säga.

Förutom själva sjukdomen mår jag faktiskt rätt fint. Fredagen var sista gången, åt helvete med allt sånt. Jag har vänt allt upp och ned och börjat om utan det.

Jag står vid en delad väg

Ska jag fortsätta framåt, eller föralltid tveka?

Jag har chansen att ta ett nytt steg

Att glömma och gå vidare

Det är precis vad jag tänker göra

För det här är mitt liv och jag tänker leva det.

Jaha, då var man arton, är det här allt?

Haha, inte känns det varken bättre eller sämre.

Jag bor fortfarande hemma, jag går fortfarande i skolan och jag beter mig fortfarande som jag alltid gjort.

Att växa upp är väl egentligen ingenting som har något med ålder att göra. Det är nog bara någonting som kommer naturligt med alla livserfarenheter man skaffar sig under åren som går. Sen har säkert mycket med ens personlighet att göra också. Fan, min farsa är 55 och beter sig fortfarande som om han vore 25. Man kan helt enkelt inte ta allt seriöst och låta allt komma åt en. Så länge man behåller sin humor och sina åsikter tror jag att man faktiskt kan behålla sin barnslighet men ändå vara "vuxen" när det behövs så länge man vill.

Frågan är också, vill man egentligen växa upp? Är det inte roligare att vara ung och dum? För när man väl växer upp kommer ju jobb, räkningar, hyra och allt annat emot en.

Nä, jag ska nog faktiskt vara barn så länge jag kan. Jag trivs rätt bra med att få leka av mig på en daglig bas.

Nä, nog ska man egentligen passa på att njuta av tiden man har till att faktiskt vara ung och dum. Bli kär, var tokig, få ditt hjärta krossat, festa, umgås med dina vänner och testa på allt dumt du kan komma på. För vissa av alla dessa saker kommer man inte alltid att hinna med när man har ett jobb, och en massa andra "vuxengrejer" att ta hand om.

Nejfan, det blir inge, jag tänker vara ung och dum så länge jag kan.

Randominlägg <3

Ikväll var nog den första kvällen på länge som jag faktiskt hade roligt utan alkohol. Att bara en lugn kväll med en polare och massor av anime kunde bli så bra, det trodde jag inte.

Härligt alltså (y)

.....Även om jag nu vid halv ett ringde efter skjuts och hamnade på villovägar ett tag, dessa pojkar och deras påhitt alltså. Haha ^^