Jaha, då var man arton, är det här allt?

Haha, inte känns det varken bättre eller sämre.

Jag bor fortfarande hemma, jag går fortfarande i skolan och jag beter mig fortfarande som jag alltid gjort.

Att växa upp är väl egentligen ingenting som har något med ålder att göra. Det är nog bara någonting som kommer naturligt med alla livserfarenheter man skaffar sig under åren som går. Sen har säkert mycket med ens personlighet att göra också. Fan, min farsa är 55 och beter sig fortfarande som om han vore 25. Man kan helt enkelt inte ta allt seriöst och låta allt komma åt en. Så länge man behåller sin humor och sina åsikter tror jag att man faktiskt kan behålla sin barnslighet men ändå vara "vuxen" när det behövs så länge man vill.

Frågan är också, vill man egentligen växa upp? Är det inte roligare att vara ung och dum? För när man väl växer upp kommer ju jobb, räkningar, hyra och allt annat emot en.

Nä, jag ska nog faktiskt vara barn så länge jag kan. Jag trivs rätt bra med att få leka av mig på en daglig bas.

Nä, nog ska man egentligen passa på att njuta av tiden man har till att faktiskt vara ung och dum. Bli kär, var tokig, få ditt hjärta krossat, festa, umgås med dina vänner och testa på allt dumt du kan komma på. För vissa av alla dessa saker kommer man inte alltid att hinna med när man har ett jobb, och en massa andra "vuxengrejer" att ta hand om.

Nejfan, det blir inge, jag tänker vara ung och dum så länge jag kan.

Randominlägg <3

Ikväll var nog den första kvällen på länge som jag faktiskt hade roligt utan alkohol. Att bara en lugn kväll med en polare och massor av anime kunde bli så bra, det trodde jag inte.

Härligt alltså (y)

.....Även om jag nu vid halv ett ringde efter skjuts och hamnade på villovägar ett tag, dessa pojkar och deras påhitt alltså. Haha ^^