You were so young
And I guess I'm old
Open your eyes
I'll keep mine closed
I prefer standing
And you take your seat
I'll be wide awake
And you'll fall asleep

And you'll fall down a hole
That's the one place we both know
You take me with you if you could, but I wouldn't go
I guess that sometimes we both loose our minds
To find a better road

I can be pensive
You can be so sure
You'll be the poison
You'll be the cure
I'm alone on the journey
I'm alive none the less
And when you do your very worst
Mm it feels the best

And you'll fall down a hole
That's the one place we both know
You take me with you if you could, but I wouldn't go
I guess sometimes we both loose our minds
To find a better road

And you'll fall down a hole
That's the one place in this world that we both know
You take me with you if you could
But if you could I'd lose everything

Can't you see the faces melting as the sun rains from their eyes
Who are you to keep your head with the hearts that you hand behind
Look at yourself, look in the mirror, don't you see a lie?
That you tell yourself again a thousand times
And the truth that makes us laugh will make you cry
You wanna die? No?

So you fall down a hole
That's the one place where we both know
You take me with you if you could, but I wouldn't go
Because sometimes we both loose our minds
To find a better road

Det är rätt roligt när man inser saker om sig själv.

Varför skriver jag detta då? Jo för att jag precis har insett en sak om mig själv.

Jag bakar och lagar bara mat frivilligt när jag mår bra. Har väl gått lite mer än ett halvår sedan jag senast fick ett "sug" efter att baka. Idag återkom det suget. Jag finner det näst intill omöjligt att t.ex baka när jag är nere. Sen är ju jag dessutom en sådan person som tycker om att vara kreativ i allt jag gör. (Se inlägget nedanför). Har svårt att hitta den rätta kreativiteten när jag är sur eller nere.

Fast sen så finns det ju andra saker. Till exempel kan jag inte skriva lika bra när jag är glad. För att få ut bra texter ur mig måste jag vara på gränsen på deprimerad. Texter, dikter och noveller blir inte lika bra när jag är glad som när jag är deppig.

Skumt hur man hittar sätt för att kanalisera sina känslor egentligen. Baka när man är glad och skriva när man är sur.

Är det någon annan som också har några sådana saker för sig? Vore lite roligt att veta om man kanske inte är den enda som är lite egen utav sig x)

fan vad jag är awesome, vem vill inte ha rosa cupcakes liksom? :D

tihi :3

Då har man hamnat i 853an ännu en gång. Projektlektion är det som gäller.  Skrattar åt dåliga skämt och nyheterna om helgens upptåg.

Idag verkar bli en lång dag. Man jag kan ju ha fel. Bara för att vi slutar halv fem känns det som om man kommer att stupa före dagen är slut.

Varför skriver jag ens i bloggen när jag inte ens har någonting intressant att skriva om?

Huff

Ni får peppa med den här istället :D