Det här blir ett rätt nördigt inlägg tror jag. Men det är sånt som händer när man är vaken mitt i natten och funderar på livets frågor.

De som känner mig vet vilken tönt jag är när det kommer till stavning och grammatik. Kvinnan min får ofta höra "det heter DEM inte DOM", men jag tror hon har lärt sig att acceptera att jag är som jag är, haha. Hur som helst. som jag antyder ovan så föredrar jag att använda den grammatiskt korrekta formen av DE och DEM. Jag är fullt medveten om att DOM är accepterat i Sverige. Men känns det inte dumt att skriva dom när du är över fjorton år gammal? Dessutom ser det mycket "bättre" ut att skriva de eller dem, enligt mig åtminstone.

Jag associerar då dom som en typ av "slangord. Visst, många sitter ju oftast på MSN och skriver eller via sms. Då kanske det inte är så noga med hur stavningen blir. Polaren på andra sidan bryr nog inte sig om du skriver "mej" "dej" och så vidare (om nu inte den polaren är jag).

Men egentligen, när man börjar närma sig tjugoårsåldern är det faktiskt dags att växa upp inom den språkliga delen också. Vad tror du din framtida chef kommer att tänka när du i din jobbansökan skriver saker som "ja e en glad tjej som e veldigt social av mej"

jag tror knappast att denne kommer att anställa en person som inte ens kan uttrycka sig skriftligt.

Nu kommer jag till det här med "slangord" och förkortningar. Min största fråga är, varför? Tar det verkligen så mycket mer tid att skriva "Jag" istället för "Ja", "Mig" istället för "Mej"? Visst det är väl egentligen en vanesak, men vanor kan brytas. Det ser bara illa ut,

vissa gånger har jag inte ens svarat på ett sms eller ett meddelande via msn när dessa "ord" dyker upp på skärmen. (Ja, så småaktig av mig kan jag vara)

Tänk dig att du sitter på ett nationellt prov i skolan, och ska skriva en uppsats. Ta årets tema som var språk. Tror du verkligen att läraren som rättar detta prov kommer att kunna ta dig och dina åsikter seriöst när du inte ens kan ta det svenska språket seriöst? Jag tvivlar då starkt på det.

Jag hoppas på att en dag i framtiden bli just en språklärare i svenska och engelska. Är fullt medveten om att jag kommer bli ett helvete för eleverna. Jag kommer tjata in allt som har med detta att göra tills de slutar. Åtminstone om de använder sig utav dessa "fel" på de skriftliga proven.

Redan nu rättar jag ju kompisar när de säger eller skriver någonting fel. Men jag kan inte alltid rå för mina "ordspyor", de bara kommer innan jag hinner hejda mig! Tur nog har jag förstående kompisar när det kommer till detta, haha.

Men samtidigt så vet jag ju att det lätt blir fel när man skriver någonting. Speciellt på datorn, när man sitter och skriver för fullt. då blir det ibland ett stavfel här och där. Har hänt mig många gånger (kommer genast att tänka på min skriftliga rapport i BES från högstadiet. Den innehöll många "kjdhjgdja" mitt i texten, men så går det när man sitter uppe och psykskriver sista kvällen.) Men när man börjar byta ut vanliga ord som "dig" och "mig" i skriftliga konversationer eller texter så har det gått för långt. Varför tvinga sig att förstöra det svenska språket när det redan finns riktiga ord med exakt samma mening?

Sen har jag ju självklart vissa åsikter om särskrivning också. När du skriver en sak i två separata ord istället för ett, och utan att du själv inser det har ordet helt plötsligt fått en ny betydelse. Detta kallas för felaktig särskrivning. Ta exemplet:

stekt kycklinglever- stekt lever från kyckling
stekt kyckling lever- den stekta kyckligen är vid liv?

Ni fattar vad jag menar. Meningen eller ordet har helt plötsligt en helt ny betydelse och personen som läser detta kan missuppfatta budskapet.

Men visst, det finns ju särskrivning som inte missuppfattas. Ord som övnings - kör, kaffe- kokaren och så vidare, dessa förstår man ju genast vad personen i fråga försöker berätta någonting om. Men det ser illa ut, dessutom går det snabbare att skriva ihop dem istället för att skriva två separata ord (för er som nu kanske känner att det är viktigt).

Så jag ber alla som känner igen sig i detta att ta åt sig. Så slipper språknördar som jag sitta uppe halva nätterna med ångest för att man läst mardrömslika meningar på facebook, haha. Nej, så illa är det ju inte, men lite ont i ögonen får man faktiskt.

Kan också tillägga att detta inlägg inte är riktad till någon speciell person. Bara nattligt svammel som dyker upp i skallen.

Hoppas jag kommit med något slags vettigt argument här.

NU SKA JA TA MEJ EN GLAS KÅKA KÅLA Å VA GLAD.