För det första innan jag börjar det här inlägget. Jag absolut hatar termen, "bästa vän".Måste man verkligen ha EN bästa vän? För det är ju vad det låter som, jag har då ingen absolut, enda, mega bästavän. Men jag har vänner som är nära och närmast.

Två utav dessa räknar åtminstone jag Elin och Malin som.

Elin har jag i ett tidigare inlägg berättat om, men ni får en genomgång ändå.

Elin, henne har jag känt i drygt 11-12 år nu va? Vi började umgås i mellanstadiet och sen dess har det alltid varit så. Det är konstigt att vi är vänner, med tanke på hur olika vi är. Men på något sätt fungerar det ändå, haha. Elin är en jäkligt genomsnäll tjej, fast även hon har ju sina mer elaka sidor. Men de visar sig inte ofta som tur är. Även hon kan vara riktigt envis när hon vill, vill hon inte göra någonting, då blir det fan ingenting. Men när hon väl vill någonting, då finns det verkligen ingenting som stoppar upp henne. Många kan säkert se henne som lat med tanke på vissa saker som blivit som de blivit. Men jag tror nog inte att det är så, hon väljer bara en annan väg än vad vi andra blivit tvungna att ta under årens lopp. Det kommer lösa sig med tiden för henne, det tror jag verkligen. Hur som helst räknas nog hon som en utav mina närmsta vänner, och hon är en utav de få jag verkligen kommer ha svårt att skiljas ifrån när dagen kommer. Men aldrig i hela helvetet lär jag sluta ringa och försöka väcka henne och prata bort tid :D

Malin, är en relativt ny vän jag bara på något vis blivit nära med tiden. Vi går i samma klass på Hjampis och blev vänner mest utav en slump. Vi har våra likheter och olikheter, men vi har ändå jäkligt roligt ihop. Malin är även hon en riktigt snäll tjej. Även om hon själv inte inser det själv många gånger så är hon stark i sig själv. Det gäller bara att tro på sig själv, då klarar man allt. Men det tror jag nog att hon snart kommer att inse, med tiden. Jag tror att det är under det senaste året vi har blivit mer nära som vänner. Allt som hänt oss båda har fört oss samman tror jag. Även henne lär jag ha problem att lämna kvar när dagen kommer. Seperationsångest, eller hur älskling? haha.

Hojja vad jag är poetisk ibland!

För att jag kan, och för att bilder från sommaren är <3

Jag vill tillbaka till en mer oskyldig tid. Då ord inte sårade och dagens största problem var om någon annan hade tagit gungorna på lekplatsen. Idag blev jag påmind om någonting jag länge har förträngt. Jag svär tyst för mig själv att en mening kan betyda och påminna om så mycket.

Jag blir allmänt jävla förbannad på mig själv för att jag ens reagerade. Det hör till ett annat liv, en mer komplicerat liv då man hade så mycket mer att oroa sig för.

Tror dock inte att personen som la upp den tänkte på mig i just det tillfället. Men det kändes fel att se den där.

Från och med imorgon blir det nya tag. Jag är ju bara för bäst på att låsa in alla mina tankar och känslor i mig själv. Blir förvånad själv över allt det här vafan.

And you can't fight the tears that ain't coming
Or the moment of truth in your lies
When everything seems like the movies
Yeah you bleed just to know your alive

And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am.